Höstdagjämningen, känd som "Qiū Fēn" på kinesiska, är en av de 24 soltermerna i den traditionella östasiatiska månkalendern. Den infaller vanligtvis den 22 eller 23 september i den gregorianska kalendern. Den här dagen är solen nästan direkt över ekvatorn, vilket resulterar i nästan lika långa dag- och nattlängder över hela världen. Höstdagjämningen markerar höstens mittpunkt, med vädret som blir svalare och mer tempererat, särskilt på norra halvklotet. Det är också en topptid för höstens skörd.
I kinesisk kultur har höstdagjämningen stor betydelse. Det ses som en symbol för balans och harmoni på grund av den lika uppdelningen av dag och natt. I forntida agrara samhällen var det en avgörande tid för skörden av grödor. Många regioner höll skördefester under denna period för att uttrycka tacksamhet mot naturen.
Höstdagjämningen är också förknippad med måndyrkan. Traditionellt trodde folk att månen var som ljusast och rundast på natten av höstdagjämningen, vilket ledde till ritualer för måndyrkan och böner för en riklig skörd och familjeåterförening.
Idag är höstdagjämningen fortfarande en viktig tid, som firas med aktiviteter som att njuta av säsongsbetonad mat och uppskatta höstens skönhet.
